Idag när jag skulle lägga sista handen vid projektrapporten märkte jag att min handledare hade skickat ett sammandrag över sina julinköp istället för de kommentarer hon utlovat. Känslan var ungefär densamma som när senadraget slår till precis innan man når klimax i måndagsrunken. Jag fick nöja mig med internet explorer istället, datavärldens motsvarighet till en otränad vänsterhand.

update

När jag kom hem från jobbet häromdan väntade mig den här synen:

Jag vet inte riktigt vari det pirrade mest, magen eller prostatan. Troligen det sistnämnda.

småfolk

Jag har tänkt rätt mycket på dvärgar på sistone, hur klarar dom sig egentligen? De knallar runt på sina korta stubbar till ben och når knappt över disken när de ska ha karra på kiosken. Det måste vara rätt knepigt att klara av ett everyday life. Jag menar det är inte direkt så att Acnes nya modeller kommer i 34/14. En annan lustig grej jag tänkte på är när dom kör bänkpress, det måste se lustigt ut. de har ju så korta armar.

En bakfull dag i Norge

Nær man på samma gång

1. ær jævligt bakfull
2. marinerar en kraftig bakfyllebubb utan utsikter att få kræma
och
3. sitter och væntar på att det blir dags att byta stomipåse på jobbet

då kænner man att man lever. Och då ær det fan inte långt till att man nibblar på handlederna.